Geocaching

Så har det gått några veckor igen... I helgen var jag och ungarna ute på mini-geocaching med spårarscouterna. Det var jätte-kul när vi väl fick låna en GPS som funkar. Känns som att en ny GPS får hamna på önskelistan inför jul så att vi kan ut och geocacha på riktigt. Vet du inte vad geocaching är gå in här och läs: http://www.geocaching.com. Det finns även en svensk sida även om jag inte kom in på den nu som slutar på .se istället. I korthet går det ut på att folk gömmer skatter på olika ställen, tar reda på koordinaterna till platsen (med GPS) och lägger ut på nätet var cachen finns och så är det upp till andra att hitta den och byta till sig en sak ur skatten. Vissa cachar är svåra att hitta, andra lätta. Övningen vi gjorde i lördags var en egen med egna skatter att hitta inom ett inhägnat område. En bra första övning. För de familjer (det var en familje-aktivitet) som blev färdiga snabbt med våra egna cacher fanns riktiga cacher i närheten som de kunde leta efter. Vi försökte först använda vår gamla GPS som säkert har 10år på nacken. Det gick så där. Dels visar den bara hur långt man har kvar på 10 m när plus att den visade 150 m fel i öst-västlig riktning... Inte så lätt för barnen att följa med andra ord. Efter lunchen fick vi låna en av ledarnas GPS som var klart nyare och hej vad det gick! Barnen kunde leda oss rätt på cacharna utan problem. Kul! Genom geocaching kan man ju få ett mål med skogsutflykten och se nya platser som man inte brukar åka till. Definitivt nåt jag vill göra igen! Man vill ju inte vara en mugglare :-)

Hoppsan!

Hej vad tiden går. Höstlovet var skönt, vi fick några härliga dagar i stugan även om det var kallt. Inne kan man ju elda men ute var det rätt kyligt. Fast på lördagen sken solen så då var det inte alls dumt. Och blåsten lyste med sin frånvaro så det var faktist riktigt skönt då. Vi tog en tur upp på Stibybacke på fredagen och gick längs andra stranden på lördagen (för att utnyttja solen) så vi var ute mycket (så länge det var ljust typ) och på kvällarna kurade vi vid brasan och spelade spel eller tv-spel. Mysigt!
I måndags åkte min spiral ut. Eller åkte och åkte, den hade krupit upp och gömt sig så det tog typ 10 minuters grävande innan barnmorskan kunde få ut den... Inte trevligt alls. Anledningen till att jag tar ut den är att sen jag bytte spiral för 13 måndars sen har jag haft mycket blödningar och stänkblödningar. Mest hela tiden. Jag har hoppats att det skulle stabilisera sig och gå över men när oktober bestod av endast 6 blödningsfria dagar och resten med stänkblödningar gav jag upp... Insåg att så här kan det inte vara. Min förra spiral som jag hade i 5 år funkade jättebra. Jag blev så gott som helt blödningsfri (efter 6 månaders oregelbundna blödningar och stänkblödningar) och tyckte att detta var det bästa jag gjort (skaffa spiral alltså). Men när jag då för ett år sen skulle byta (pga att man ska det var 5e år) så funkade det inte alls som jag förväntade mig. Först gjorde det fruktansvärt ont att sätta in den och sen fick jag mensliknande blödningar som kom och gick. Normalt sett om man blir blödningsfri men en spiral brukar man inte få några blödningar alls när man byter spiral men det fick jag... Och envis som jag är höll jag alltså ut i över ett år innan jag gav upp. Barnmorskan tyckte jag var väldigt uthållig. Men nu är den alltså ute och när hon fick ut den kunde hon se att den inte suttit som den ska. En spiral ska vara som ett T när den är utvecklad och min såg mer ut som ett Y. Alltså inte konstigt alls att den inte funkat som den ska. Hade jag inte stått ut så länge kunde den också gått på garantin och jag fått pengarna tillbaka... Men nu får jag betala en ny om några månader när livmodern fått vila sig.
Det värsta med detta är ju att nu har vi inget preventivmedel... Vi är inga anhängare av kondom direkt så vi får väl köra med vår vanliga lösning, avbrutet... Har ju funkat i många år tidigare. Eller just nu verkar total avhållsamhet vara en bra lösning oxå...

I lördags hade vi kalas för Sebastian och hans kompis Ludvig. Vi drog in 12 killar plus 2 storasystrar till Andys lekland i Malmö och spenderade 2,5 timmar där inne. Sen var alla genomsvettiga och lagom trötta och nöjda. Ett väldigt smidigt sätt att ha kalas för killar i 7 års åldern. De har fruktansvärt mycket energi och stort behov av att röra sig. Och så kunde man komma hem till ett relativt ordnat och rent hem efteråt (så rent det nu var när vi lämnade det...). Inte fullt med popcorn över allt iallafall.

Igår var det musikal i kyrkan för Josefine. Daniel i lejongropen spelade barnkören upp. De var jätteduktiga tycker jag. De hade löst det på ett enkelt sätt men de illustrerade historien på ett bra sätt och de är många i kören nu så det hörs faktist när de sjunger. Kul!

Kramisar!