Frustrerad!

Alltså jag kommer förfalla totalt! Om man nu kan bli nåt man redan är... Men det kan alltid bli värre tror jag. Jag gillar att träna och jag tycker nog att de senaste årens träning, ffa det senaste, haft lite effekt på min kropp. Liiite mer muskler där det inte fanns några innan har det nog blivit. Inte mycket smalare men mer muskler lyfter ju upp lixom. O det trivs jag med. Så jag vill gärna träna, gärna 3-4 ggr per vecka. På sommaren blir det ju oftast mest löpträning eftersom det inte är några pass då o det brukar vara ok.
I vår har det blivit si så där med löpträningen o även den andra träningen. Gick ok fram tom påsken ungefär men sen åkte jag på nån infektion, svullnade i bihålorna o kände att något satt i kroppen. Försökte springa efter några dagar när jag ändå kände mig ok men det var det värsta jag varit med om! Kändes som om jag hade en puls på 180 (fast pulsmätaren sa 150!) o benen var som bly! Fy! Tränade BP fyra dagar senare o det gick inte heller bra. Gäspade mig igenom passet (syrebrist i hjärnan) så nåt var det som inte stämde. En vecka senare gick det liiite bättre men fortfarande tufft. Ytterligare en vecka senare gick det liiite bättre men på axellåten tog blodtrycket slut :(. Har inte vågat springa för det har känts tungt o lite som hjärklappning. Men det kan vara mest stress tror jag... Har även senaste tiden haft känningar i benhinnorna (smalbenen) när jag sprungit o lite på step-upen. Inte jätte-ont men ändå. Nåt har varit fel.

Igår trotsade jag allt o gav mig ut på en joggingrunda för att bota min frustration o det gick över förväntan löpmässigt. Det gick inte fort, dåliga tider, men det GICK! Jag dog inte o benen var inte bly. Så en klar förbättring. Men HU vad jag har haft ont i smalbenen idag! :( INTE kul ALLS! O googlar man så är det VILA som gäller tills det är över!!! Jag har ju knappt tränat senaste månaden o det har ändå inte gått över så hur länge ska jag vila då??? Kommer jag nånsin kunna springa igen??? Gråter nästan när jag tänker på det... VILL ju springa i sommar. Behöver det! För att må bra o orka med resten av livet typ...

Får kanske prova att investera i nya skor igen, det verkar vara en stark bidragande orsak. Dåliga skor. O övervikt o felaktigt löpsteg. Jag prickar nog in alla tre... Asfalt springer jag inte så ofta o inte så långt så det tror jag inte är mitt problem.

Suck... Kommer svälla upp som en val :( O bli väldigt otrevlig om jag inte kan träna alls. Stackars min familj o omgivning :(

Kram
Cilla

Uppdatering

Oj vad jag inte har skrivit på länge... Svårt att uppdatera på allt nu... Får ta det viktigaste. 

Anders är sjuk. Han har känt det som om han haft en halsinfektion sen i julas typ. Ont o svullen i halsen. Men det gick inte över o blev bara värre. O jag klagade på att han inte fick luft på nätterna. Han fick sömnapnéer så fort han somnade. I slutet av mars sökte han sig till vårdcentralen. De tog strepA-prov som var negativt o tittade i halsen. De anade säkert sanningen men sa inget utan skrev remiss till ÖNH i Lund. Dit kom han 1 april, ca en vecka efter första läkarebesöket. O då var beskedet tydligt, en tumör! Biopsi togs för att utreda vilken sort o patologen tog två veckor på sig sen fick vi reda på att det var ett lymfom, B-cells lymfom så han flyttades över från ÖNH till onkologen. O fick göra CT av huvud, hals o buk. 5 maj var första läkarebesöket på onkologen, hos Mats Jerkeman. Då visste man att det var Diffust, storcelligt B-cells lymfom. Den vanligaste sortens lymfom o en som man kan bota! De allra flesta blir helt botade o det är det vi hoppas på nu. Alla undersökningar o tester har varit bra, inget i benmärgen, inga andra förstorade lyfmknutor utom den angripna tonsillen o han är förhållandevis ung. Goda förutsättningar. 

Behandlingen är cellgifter o antikropp, R-CHOP-21. Dvs var tredje vecka i 6 omgångar. Torsdagar för Anders del. Den första behandlingen var 15 maj. Den gick bra men han blev fruktansvärt illamående efteråt. Fredagen till tisdagen mådde han verkligen skit :(. Kunde knappt dricka o äta nåt, fick inte behålla mycket o led fruktansvärt. På tisdagen ringde han till sin fantastiska sköterska Annette o hon lyckades övertala en läkare att sätta in storsläggan, han fick Temesta utskrivet. Det är närbesläktat med Valium, en benzodiazepam. Starkt lugnande o ångestdämpande. O det gjorde susen mot illamåendet. Han åt en liten portion på tisdagskvällen o på onsdagen tog han två piller (fick ta tre om dagen) o kunde sen vara med lite på loppisinsamlingen på kvällen! På torsdagen klarade han sig med bara de andra anti-illamående tabletterna o kunde köra till Dalby själv o sen faktistk jobba! O sen dess klarar han sig helt utan medicin. Skönt!!! Så nu tuffar det på som vanligt typ o vi väntar på nästa kur som blir nästa torsdag, den 5e juni. 

Håret kommer han tappa så på onsdag åker rakapparaten fram... Sen är han skallig i ett halvår typ. Lär nog ta ett tag att vänja sig o innan han fått solbränna på de områden han faktiskt har lite hår på nu lär det ju se lite märkligt ut... Han får ha keps på. 

Bortsett från det så har det väl varit bra. Vi var en helg på Röstånga camping med Söderbergarna. Helt underbar helg! Ljuvligt!

Nu är snart kårläger för J. Förra veckan var det loppisinsamling. I söndags morsdag o den spenderades vid Vombsjön. S badade o simmade 600m... Han är inte riktigt klok... :) De små plaskade i vattnet. Härlig dag!

Ja det får nog räcka för denna gången... 

Kram

C