Nappar det?

Alltså dessa nappar... Alla våra barn har haft napp och jag tycker de är väldigt bra, men jag tycker inte det finns nåt fulare än barn som har napp i munnen...

När barnen är små, upp till ca 1,5-2 år (max!) kan det väl vara befogat många gånger att de får ha napp utan att de ska sova men ju äldre de blir desto mer sällan finns det skäl (enligt mig) att de ska få ha napp om det inte är dags att sova. Detta ofog att stoppa in den i tid o otid i munnen på sitt barn för att få lite lugn o ro. O låta dem springa omkring med plastbiten i munnen o försöka prata med den i vägen! Alltså FY! Jag är allergisk mot barn i 3-4 års åldern som springer omkring med napp i munnen. Det finns otaliga exempel på föräldrar som fotograferar sina söta små gullegryn o lägger ut på olika sociala medier MED NAPP i munnen! Hur snyggt är det???? Jätte-söt unge med en stor ful plastbit mitt i nyllet!!!
O minst lika många som när de hämtar på dagis börjar sin samvaro med sitt barn med att stoppa deras mun full med plast så de omöjligt kan kommunicera om dagens händelser. Jag har aldrig infört den rutinen, att man ska ha napp så fort mamma (eller nån annan heller för den delen) kommer o hämtar på dagis. Varför skulle jag det? Varför skulle det uppstå ett nappbehov bara för att mamma eller pappa kommer o hämtar på dagis??? Om barnet är trött efter en dag på förskolan o blir gnälligt när man kommer är det nog mer närhet o gos de har behov av, mamma o pappa-tid, än en plastbit... Tror ju jag iallafall...

Nu vill jag inte påstå att vi är några mönster-föräldrar som gör allt rätt, för DET är vi INTE! Inte på långa vägar, men det där med nappandet är jag rätt nöjd med. B har napp i sängen o ingen annanstans (om han inte ska försöka somna nån annanstans vill säga...). När han vaknar o ska stiga upp lägger han nappen utan protester (numera) i sängen innan jag lyfter upp honom. O det händer näst intill aldrig att han springer in o hämtar en napp innan det är läggdags. Hur duktig som helst är han! Ibland kan det hända att han är lite sugen o säger: "jag behöver nog en napp", men om jag säger nej (vilket jag ju alltid gör) protesterar han inte särskilt mycket utan han vet vad som gäller.

Egentligen är det väl dags att luta med napp helt o hållet snart... Eller har varit det ett tag... Men lite blir det ju så att eftersom han bara har nappen när han sover blir det inte så mycket så man tycker inte att det gör så mycket. Han hade rätt stort napp-hål i tänderna innan men jag tycker det verkar ha gått tillbaka en del nu på sistone. De stora slutade nog med napp i 3-års åldern nånting och det gick ju hyfsat bra så vi får väl ta tag i den biten snart. Kanske innan han flyttar upp i sitt eget rum. Eller definitivt innan han flyttar upp för DET lär han väl inte göra förrän han är fyra typ...

Ja ja, nu har jag väl skrivit in mig i mamma-maffian eller nåt men jag ville bara skriva av mig lite. Gillar verkligen inte nappar i munnen på vakna barn!

KRAM på er

Cilla